Vackert väder
Idag hade jag faktiskt tänkt att ta itu med inspelningarna och mixarna från förra helgen igen. Sångpålägg behöver göras på Ingen framtid för oss, trummor och bas behöver editeras lite på Tårarna och trummorna på båda låtarna behöver soundreplaceas lite. Dessa planer grusades dock av det fantastiska vädret, vilket känns väldigt positivit.
Det har känts otroligt vårigt i luften, nästa somrigt till och med. Så därför lade jag planerna på musik på hyllan och satte mig i solen istället med två bra böcker. Den ena är mycket nördig; en lärobok för Mac OSX Server. Den andra är nördig på ett annat sätt. ”God Hates Us All” heter den och författaren påstås vara Hank Moody. För den oinvigde så är Hank Moody huvudkaraktären i TV-serien ”Californication” där han porträtteras av David Duchovny. Moody är en framgångsrik författare med skrivkramp vars senaste mästerverk heter just ”God Hates Us All”. Boken är alltså självklart ett PR-trick författad av någon annan, men det gör den inte mindre bra. Mycket läsvärd! Jag skriver troligen mer om den i framtiden.
New York i Arvika Nyheter
För övrigt så hade Arvika Nyheter en artikel om New York-resan och Carnegie Hall-konserten i lördagens tidning. Hittills har jag inte lyckats hitta den på deras hemsida, förutom för prenumeranter som kan ladda ner den pappertidningen som PDF. När jag hittar den så kommer jag länka till den härifrån.
New York? WTF?
Om det är din reaktion när du läser det här, dvs du förstår inte alls vad jag syftar på, så kommer här en liten lista med länkar där du kan läsa mer om min och Linns New York-vistelse.
- Linn & Henriks New York-blogg
- Tidigare inlägg i den här bloggen
Designproblem
Jag ser att lite konstiga saker händer med bland annat placeringen av bilder i bloggen just nu. Vet inte exakt vad det beror på men det har troligen någon koppling till att jag håller på att bygga ett nytt tema/utseende på sidan. Förhoppningsvis ska jag kunna lansera det nya utseendet innan helgen är över och då kommer konstigheterna att lösas. Ha tålamod så länge.
Att uppdatera eller inte uppdatera
Strax innan nyår beställde jag Snow Leopard och Logic Studio 9 från Apple Store. Trots att det nu är över tre månader sedan så har jag ännu inte fått tummen ur och installerat någon av dessa på min stationära dator. Jobblaptopen kör numera Snow Leopard men inte Logic 9. MacMinin kör Leopard och Logic 8.
Varför har jag då inte uppdaterat? Jo, helt enkelt för att jag vill passa på att rensa hela datorn när det är dags för uppdateringen. Backa upp allt väsentligt, formatera hårddisken, installera Snow Leopard, installera de program jag verkligen använder, lägga in de dokument som jag behöver från back-upen etc. Börja om från en ren installation alltså. Det tar ganska mycket tid när det gäller en dator som använts länge och samlat på sig många program som används mer eller mindre. Därför drar jag mig för det.
Nu har jag dock fått ett incitament. Som jag skrev i förra inlägget så har jag köpt en ”Novation Nocturn”-kontrollenhet. Den fungerar alldeles ypperligt för att kontrollera tredjepartsplugins. Däremot är den inte alls särskilt effektiv när det gäller att styra Logics egna AudioUnits-pluggar (AU). Av någon anledning verkade det konstigt nog fungera desto bättre för Johan. Nu har jag klurat ut att det beror på att Johan har Logic 9 och att stödet för Novations ”Automap”-protokoll är mycket bättre med Logic 9.
Alltså finns det ett tungt själ att uppgradera men om jag ska göra det så vill jag fortfarande följa min ursprungliga plan och formatera datorn samtidigt. Visst skulle jag kunna ägna en större del av påskhelgen åt det, men jag vill ju även hinna med att göra musik. Uppgradera aldrig under pågående projekt har jag blivit lärd och själv mässat gång på gång. Problemet är att jag alltid har något projekt pågående, eftersom inga av mina egna projekt har några fasta deadlines.
Vi får se. Jag ska ägna kvällen åt lite funderande, men troligen sätter jag igång en ominstallation senare i kväll som får stå på över natten.
New York
Uppdateringarna här har uteblivit på sistone. Det beror på att jag först har haft väldigt mycket att göra på jobbet och att jag nu befinner mig i New York. Närmare förklaring om resan kommer vid tillfälle, men tills vidare kan du läsa min och Linns New York-blogg för att se vad vi har för oss på resan.
Kent – “På drift?” live 27/2 (#kentnu)
Som alla bra trilogier så ska min lilla serie om kentkonserten den 27 februari innehålla minst fyra delar. Det här blir alltså den fjärde. Tidigare inlägg i ämnet är följande:
På Annexet så fotade jag och Linn lite. Förutom några lagom dåliga bilder (varav en publicerades i recensionsinlägget) så fick vi även med oss några korta filmsnuttar, bland annat från På drift?. Just den låten utsåg ju jag till den bästa under konserten så därför lade jag upp filmklippet på min youtube igår och tänkte helt enkelt lägga in den här i bloggen idag. Mycket nöje!
För övrigt så fortsätter besökarantalet här att vara stort eftersom jag fortsätter skriva om kent. Du som är ny besökare, ta gärna en titt på sidan i övrigt, lyssna på min musik, och kommentera gärna.
Recension av kents spelning 27/2 (#kentnu)
Det här inlägget innehåller ett par bilder som inte är tagna av mig eller min flickvän Linn. Fotografen är den mycket talangfulle Oskar Zander (http://stilren.se). Bilderna är använda med hans tillstånd. Tack Oskar! Bilderna finns i slutet av inlägget. Klicka gärna på dem för att se dem i full storlek då miniatyrerna verkligen inte gör dem rättvisa.
Så var det dags att skriva en ordentlig recension av lördagens kentkonsert. Tidigare har jag skrivit ett inlägg där jag kommenterar varje låt med några rader. Det inlägget kan du läsa här. Men nu är det alltså dags att sammanfatta hela upplevelsen.
En snabb eftertanke får mig att komma fram till att det här blir femte gången jag ser kent live. Varje gång har de på något sätt överträffat sig själva. Förhoppningarna är alltså högt ställda även om mitt stressiga vardagsliv har gjort att jag knappt har fattat att jag ska iväg på konsert. Förutom höga förhoppningar så känns det även som att jag har en bra kännedom om vad som komma skall. Som kentarna själva säger så blir varje ny turné delvis ett förfinande av föregående vilket märks i mångt och mycket.
Den spontana, korta, sammanfattningen blir att spelningen är bra. Riktigt bra. Men även att de har varit bättre vid tidigare tillfällen. Jocke Berg mellansnackar nästan inte alls och det ”lilla” scenformatet faller mig inte riktigt i smaken. Låt mig utveckla lite. Bergs mellansnack är ofta väldigt begränsat. Tyvärr, för det är när han kostar på sig att prata, skratta och skämta lite som konserterna blir magnifika. Särskilt nu när musiken blir allt mer maskinell så behövs en injektion av mänsklighet. Med den lilla scenformatet så syftar jag på valet att spela i små inomhusarenor för ett par tusen människor. Jag personligen har alltid sett kent som ett arenarockband och föredrar när de själva vågar anamma detta. Tältturnén 2005, de stora inomhusarenorna våren 08 och festivalsommaren samma år är perfekta exempel på det.
Annexet i sig är trevligt men jag blir inte riktigt överkörd på samma sätt som jag tidigare blivit på större tillställningar, vilket är synd. Låtarna från Röd borde passa perfekt för stora folkmassor och otroligt maffigt ljud, ljus och bild. Missförstå mig inte, allt är maffigt på ett helt annat sätt än vad något annat svensk band kan prestera. Inga andra har så maffigt ljus och så känsloladdade, starka bakgrundsfilmer som kent. Dessutom torde deras liveljudtekniker ”Skuggan” vara en av de allra bästa i branchen. Det är bara den där sista procenten från riktigt bra till helt jävla otroligt megamaffigt som jag saknar. Men felet kan mycket väl ligga hos mig. Att jag vill ha arenarock med stora gester är ju mitt problem, inte kents. Dessutom får jag nog motvilligt acceptera att jag är äldre nu, att musiken inte är lika mycket på liv och död längre.
Det om det. Konserten innehåller en del helt fantastiska ögonblick som verkligen bör uppmärksammas. Live växer Töntarna hur mycket som helst. Jag älskar den redan på skiva men satan vilken skillnad det blir när de mullrande synthbasarna får det att skaka i hela kroppen. Trots att jag läst de två föregående kvällarnas låtlistor så hade det undgått mig att Palace & Main och Vinternoll2 skulle spelas. Mycket positiv överraskning. Vinternoll2 känns som en sådan låt som kent inte kan misslyckas med. Det är bara att kapitulera direkt.
Andra höjdpunkter är Romeo återvände ensam, Saker man ser och i princip allt från Ingenting och framåt (låtlista finns i slutet av det här inlägget). Avslutningen med Mannen i den vita hatten (16 år senare) är sedvanligt fantastisk. Dock ger den mig inte längre känslan av total eufori. Kanske är det jag som blivit gammal. Kanske borde den efter den här turnén gå samma väg som 747 gjorde nu (dvs bort). En låt som jag verkligen känner att jag kunde varit utan är Kärleken väntar. Den är bra, rentav riktigt bra men den har spelats på samtliga 5 kentspelningar jag varit på och låtit exakt likadant varje gång. Jag förstår att den som ser många spelningar under samma turné får vänja sig vid att höra samma låtar om och om igen i exakt samma version. Men det är inte det jag gör. Jag har hittills gått på max en spelning per turnévända, t.o.m. hoppat över vissa kortare svängar helt. Så därför känns det surt att jag har fått höra Kärleken varenda gång. Tack och lov såg jag att den redan kvällen därpå bytts ut mot Kevlarsjäl. Mycket bättre, tycker jag.
En annan låt som spelats varenda gång är Dom andra, men den ger mig helt andra känslor. Under Tillbaka till samtiden-turnén så arrade de om den och gjorde den till en helt fantastisk uptempo-diskodänga. Det gjorde att jag kan tänka mig att höra den många gånger till innan jag tröttnar. Helt fantastiskt.
Slutligen vill jag särskilt uppmärksamma låten På Drift?. För mig är den utan tvekan kvällens absoluta höjdpunkt. Allt som är bra med den inspelade versionen av den blir ännu bättre live. Maffigt, magiskt, magnifikt, maniskt, monumentalt etc etc. Måtte den vara kvar på setlisten i sommar då de åker på festivalturné. Jag tänker lyssna i Borlänge på Peace and Love och hoppas verkligen att jag får höra den igen.
Så allt som allt är jag mycket nöjd. Det kunde kanske varit ännu lite bättre men det är inget som stör mig. Tack kent för ännu en fantastisk liveupplevelse.
Fullständig låtlista:
- Taxmannen
- Palace & Main
- VinterNoll2
- Töntarna
- Socker
- Hjärta
- Romeo återvänder ensam
- LSD, någon?
- Musik non stop
- Idioter
- Svarta linjer
- Saker man ser
- FF
- Ingenting
- Vy från ett luftslott
- Krossa allt
- Dom andra
- På drift?
- Kärleken väntar
- Mannen i den vita hatten (16 år senare)
Kort om låtarna från gårdagens kent-konsert (#kentnu)
Jag tänkte bara skriva lite kort om varje låt som kent spelade under gårdagens konsert. En mer utförlig recension kommer senare i kväll.
Taxmannen
Ingen av mina favoritlåtar från ”Röd”, men den funkar. Ungefär samma känsla live; ingen favoritlåt men den funkar.
Palace & Main
Den här har jag alltid gillat. Stökigt och rifftungt. Lika bra som alltid.
VinterNoll2
Här någonstans börjar jag tänka att det inte spelar någon roll vilka låtar kent väljer. Det blir bra alldeles oavsett. Hade inte väntat mig Vinternoll2 men det blir fantastiskt bra.
Töntarna
Av de nya låtarna så är det Töntarna som jag tycker funkar bäst live. Här fyller den överdrivna basen i ljudet verkligen en funktion. Hela kroppen skakar av Martins mäktiga synthbasar.
Socker
Det är rätt häftigt att ett albumspår ger ett sådant gensvar hos publiken. Har länge varit en av mina favoritlåtar, ett intryck som stod sig även igår.
Hjärta
Mäktig avslutning med de försvunnas ansikten på skärmen bakom, men låten i sig kändes rätt mjäkig.
Romeo återvänder ensam
”Romeo” ställer till förvirring hos publiken. Det tar länge innan alla hänger med. För mig är det total lycka. Jag älskar den här låten och tycker att den görs riktigt bra.
LSD, någon?
Jag kan aldrig riktigt bestämma mig för vad jag tycker om den här men igår var den riktigt cool.
Musik non stop
Samma som ”LSD”. Väldigt snyggt med de Giger-inspirerade(?) bilderna i bakgrunden.
Idioter
Väldigt bra på skivan, nästan lika bra live. Tyvärr dränktes Röds bästa gitarrslinga i allt annat oväsen.
Svarta linjer
Kvällens stora besvikelse. Min absoluta favoritlåt på Röd faller tyvärr platt live. Den lyfter inte alls när mellanspelet går över i ”Vita linjer”-versen. Riktigt synd.
Saker man ser
Hade jag fått välja så hade det blivit OWC istället men Saker man ser är också en av Isolas allra bästa låtar och den sitter som en sportkeps även live.
FF
Jag lyssnar väldigt sällan på FF men live är den hur cool som helst.
Ingenting
En av de tre bästa låtarna från Tillbaka till Samtiden som jag dock aldrig riktigt gillat live. Igår blev det dock ändring på det. Bra som fan! Sami sliter så hårt så att strängarna flyger i bitar.
Vy från ett luftslott
Remix-versionen som de spelar är ingen favorit hos mig men nu har de fått upp farten såpass att allt golvar mig totalt…
Krossa allt
… utom den här. Felet är mitt eget. Jag har läst de två tidigare setlistorna så nu vet jag att det strax är dags för…
Dom andra
… den totala överkörningen. Jag har hört Dom andra på varenda kentspelning jag varit på men sen de införde uptempo-versionen på förra turnén så fick den nytt liv för mig. Just då känns det inte som att det blir bättre.
På drift?
Bästa låten under hela kvällen! Grym redan på skiva, fantastisk live.
Kärleken väntar
En bra låt men den har spelats samtliga gånger jag sett kent live och den har låtit exakt likadant varje gång. Det räcker nu!!!
Mannen i den vita hatten (16 år senare)
kent kan inte misslyckas med den här, men samtidigt kan den bli mycket mäktigare än vad den var den här gången.
Det var det. Någon sammanfattning eller helhetsbetyg försöker jag mig inte på nu. Det får bli senare.
Tack kent!
(Igår blev det besöksrekord i bloggen. Jag hoppas slå det idag. Om du är ny läsare, titta gärna runt på gamla inlägg, lyssna på min musik etc och kommentera gärna.)
Intressant väder
Det är intressant det här med väder. Just nu är jag i Stockholm och ska alldeles strax bege mig till Annexet och lyssna på kent. Sist jag var i Stockholm (tror jag) var i juni 09 när jag var på Stadion och lyssnade på Bruce Springsteen. Ett drygt halvår sedan alltså. Vädermässigt skulle det dock ha kunnat vara igår. Det är någon enstaka plusgrad och iskallt regn just nu. Marken täcks av blöt snö. Snön är det enda som skiljer nu från då.
Är det svensk sommar eller svensk vinter?
kent i Stockholm (#kentnu)
Det är som vanligt otroligt hektiska dagar i mitt liv. Efter mitt senaste blogginlägg så tänkte jag faktiskt försöka blogga mera regelbundet men senaste veckan har jag jobbat nästan varenda vaken minut. Det har varit väldigt kul, men vad det är jag gjort på jobbet återkommer jag kanske till i ett senare inlägg.
Just nu är jag i Stockholm. kent startade sin vårturné på torsdagen och i kväll är det dags för mig att bevista spektaklet. Egentligen skulle jag vara här tillsammans med Johan men snön gjorde att SJ ställde in hans tåg. Riktigt jävla värdelöst. Som tur är så åkte Linn med istället så nu ska vi snart ut och flanera i Kungliga Hufvudstaden.
Jag känner mig tyvärr bara halvt laddad inför kvällen. Har inte riktigt hunnit ställa in mig på att det är dags. Troligen blir det jättebra. kent har en tendens att vara helt magiska. Som det hittills verkar så har det strukit ”747” från vårens setlistor vilket skapat smärre storm bland fansen. Jag tycker mest att det var på tiden. Det är en bra låt, men kent har otroligt många bra låtar så det är dags att pensionera den.
Personligen så känner jag att det inte spelar så jättestor roll vilka låtar som väljs av de lite äldre. Däremot vill jag jättegärna ha följande från de senaste skivan ”Röd”.
- ”Svarta Linjer” (min första favorit på skivan)
- ”Idioter” (förstod storheten med den först senaste månaden)
- ”Vals för Satan (din vän pessimisten)” (Redan när jag såg titeln första gången så ville jag älska låten. När jag sedan hörde den så uppfyllde den alla förväntningar.)
Det är de viktigaste för mig. Sedan vore det kul om de spelar ”På Drift?”, ”OWC” och diskoversionen av ”Dom Andra”. Därutöver så litar jag på att det blir fantastiskt alldeles oavsett låtval.