kalkyl.nu – blogg

Under vistelsen i New York så passade jag på att springa runt lite i musikaffärer. Jag hade sen innan planerat ett besök på Guitar Center. Jag hade inte tänkt att köpa något särskilt, bara kolla runt lite i största allmänhet. Dock hittade jag en sak som jag ville ha; Electro Harmonix Little Big Muff. Den fanns i skyltningen på Guitar Center men när jag kom fram till kassan så visade det sig att det bara var skyltexet som fanns inne för närvarande och att de inte var intresserade av att sälja det. Däremot så rekommenderade försäljaren mig en annan butik; Matt Umanov Guitars.

Det visade sig vara en fantastiskt trevlig lite butik. Visserligen kom vi dit bara några minuter innan stängning så jag hann inte kolla runt där så länge men jag fick ändå en klar bild av att det var ett trevligt ställe. Litet men med otroligt mycket gitarrer och trevlig personal. Tyvärr hade de ingen Little Big Muff där heller. Däremot hade de en Nano Muff som jag provade lite grann och blev mycket nöjd med. Så det fick bli en sådan istället. Man kan aldrig ha för många distpedaler.

EDIT 2010-10-23: Eftersom nästan all SPAM som registreras på min sida är i form av kommentarer till det här inlägget så har jag nu avaktiverat kommentarsfunktionen (för just detta inlägg).

Nano Muff

Postad 28 mars 2010, klockan 22:51 som: Musiken
1 Kommentar »
Taggar: Bilder, Electro Harmonix, Guitar Center, Little Big Muff, Nano Muff, New York, Nördigt, Umanov Guitars, Utrustningsromantik

Postad , klockan 21:57 som: Twitter
Inga kommentarer »
Taggar: fresh, Twitter

Då är det väl dags att skriva ett blogginlägg igen. Som jag skrev i föregående inlägg så har bloggandet uteblivit på senare tid på grund av en New York-resa. Denna resa var av typen kombinera nytta med nöje. En dag för dag-blogg om resan finns att läsa här: Linn & Henriks New York-blogg.

Nyttan med resan var att vevlireduon ”Hurdy Gurdy” skulle spela på Carnegie Hall tillsammans med ”Kronos Quartet”. Tidigare har Hurdy Gurdy skrivit ett musikstycke till Kronos, kallat ”Scatter”. Bland annat detta skulle framföras i New York, denna gång med båda banden tillsammans.

Ena halva av Hurdy Gurdy är min kollega Totte Mattson (även medlem i ”Hedningarna” och ”Boot”) och han ville ha med mig och en annan av våra kollegor Daniel i projektet. Det slutade med att vi fick följa med till New York och agera tekniska assistenter, FoH- och monitor-tekniker etc.

Sammanfattningsvis så var det en otroligt häftig upplevelse. Carnegie Hall var ett grymt ställe, Kronos var superbra och professionella och Hurdy Gurdy gjorde succé. Det känns som att allt var hellyckat. Bland annat New York Times recenserade tillställningen.

I övrigt så stannade vi kvar i New York några dagar och turistade. Linn var med så hon och jag hade en fantastisk vecka bland skyskraporna. NY som stad var fascinerande. Så stor men ändå så stressfri. Den ”storstad” som jag oftast besöker är Stockholm och det är en galet stressig stad. Alla människor har bråttom någonstans och ser sura ut. I New York verkade ingen ha bråttom och alla såg glada ut och/eller besvarade leenden. Vi är båda helt överförtjusta i stan.

Lite länkar

• Linn & Henriks New York-blogg
• Hurdy Gurdys MySpace
• Stefan Brisland-Ferner på MySpace (Andra halvan av Hurdy Gurdy)
• New York Times skriver om Kronos Quartet

Postad 27 mars 2010, klockan 18:48 som: Ljud & Musik
Inga kommentarer »
Taggar: Carnegie Hall, Frilans, Hurdy Gurdy, Kronos Quartet, Ljudjobb, Musik, New York, Resa, Semester

Postad 21 mars 2010, klockan 17:37 som: Twitter
Inga kommentarer »
Taggar: fresh, Twitter

Postad 14 mars 2010, klockan 22:57 som: Twitter
Inga kommentarer »
Taggar: fresh, Twitter

Uppdateringarna här har uteblivit på sistone. Det beror på att jag först har haft väldigt mycket att göra på jobbet och att jag nu befinner mig i New York. Närmare förklaring om resan kommer vid tillfälle, men tills vidare kan du läsa min och Linns New York-blogg för att se vad vi har för oss på resan.

Postad 13 mars 2010, klockan 14:33 som: Personligt
Inga kommentarer »
Taggar: New York, Personligt, Resa, Semester

Som alla bra trilogier så ska min lilla serie om kentkonserten den 27 februari innehålla minst fyra delar. Det här blir alltså den fjärde. Tidigare inlägg i ämnet är följande:

• kent i Stockholm
• Kort om låtarna från gårdagens kent-konsert
• Recension av kents spelning 27/2

På Annexet så fotade jag och Linn lite. Förutom några lagom dåliga bilder (varav en publicerades i recensionsinlägget) så fick vi även med oss några korta filmsnuttar, bland annat från På drift?. Just den låten utsåg ju jag till den bästa under konserten så därför lade jag upp filmklippet på min youtube igår och tänkte helt enkelt lägga in den här i bloggen idag. Mycket nöje!

För övrigt så fortsätter besökarantalet här att vara stort eftersom jag fortsätter skriva om kent. Du som är ny besökare, ta gärna en titt på sidan i övrigt, lyssna på min musik, och kommentera gärna.

Postad 04 mars 2010, klockan 13:41 som: Personligt
Inga kommentarer »
Taggar: kent, konsert, Musik, Personligt, Video, YouTube

Det här inlägget innehåller ett par bilder som inte är tagna av mig eller min flickvän Linn. Fotografen är den mycket talangfulle Oskar Zander (http://stilren.se). Bilderna är använda med hans tillstånd. Tack Oskar! Bilderna finns i slutet av inlägget. Klicka gärna på dem för att se dem i full storlek då miniatyrerna verkligen inte gör dem rättvisa.

Så var det dags att skriva en ordentlig recension av lördagens kentkonsert. Tidigare har jag skrivit ett inlägg där jag kommenterar varje låt med några rader. Det inlägget kan du läsa här. Men nu är det alltså dags att sammanfatta hela upplevelsen.

En snabb eftertanke får mig att komma fram till att det här blir femte gången jag ser kent live. Varje gång har de på något sätt överträffat sig själva. Förhoppningarna är alltså högt ställda även om mitt stressiga vardagsliv har gjort att jag knappt har fattat att jag ska iväg på konsert. Förutom höga förhoppningar så känns det även som att jag har en bra kännedom om vad som komma skall. Som kentarna själva säger så blir varje ny turné delvis ett förfinande av föregående vilket märks i mångt och mycket.

Den spontana, korta, sammanfattningen blir att spelningen är bra. Riktigt bra. Men även att de har varit bättre vid tidigare tillfällen. Jocke Berg mellansnackar nästan inte alls och det ”lilla” scenformatet faller mig inte riktigt i smaken. Låt mig utveckla lite. Bergs mellansnack är ofta väldigt begränsat. Tyvärr, för det är när han kostar på sig att prata, skratta och skämta lite som konserterna blir magnifika. Särskilt nu när musiken blir allt mer maskinell så behövs en injektion av mänsklighet. Med den lilla scenformatet så syftar jag på valet att spela i små inomhusarenor för ett par tusen människor. Jag personligen har alltid sett kent som ett arenarockband och föredrar när de själva vågar anamma detta. Tältturnén 2005, de stora inomhusarenorna våren 08 och festivalsommaren samma år är perfekta exempel på det.

Annexet i sig är trevligt men jag blir inte riktigt överkörd på samma sätt som jag tidigare blivit på större tillställningar, vilket är synd. Låtarna från Röd borde passa perfekt för stora folkmassor och otroligt maffigt ljud, ljus och bild. Missförstå mig inte, allt är maffigt på ett helt annat sätt än vad något annat svensk band kan prestera. Inga andra har så maffigt ljus och så känsloladdade, starka bakgrundsfilmer som kent. Dessutom torde deras liveljudtekniker ”Skuggan” vara en av de allra bästa i branchen. Det är bara den där sista procenten från riktigt bra till helt jävla otroligt megamaffigt som jag saknar. Men felet kan mycket väl ligga hos mig. Att jag vill ha arenarock med stora gester är ju mitt problem, inte kents. Dessutom får jag nog motvilligt acceptera att jag är äldre nu, att musiken inte är lika mycket på liv och död längre.

Det om det. Konserten innehåller en del helt fantastiska ögonblick som verkligen bör uppmärksammas. Live växer Töntarna hur mycket som helst. Jag älskar den redan på skiva men satan vilken skillnad det blir när de mullrande synthbasarna får det att skaka i hela kroppen. Trots att jag läst de två föregående kvällarnas låtlistor så hade det undgått mig att Palace & Main och Vinternoll2 skulle spelas. Mycket positiv överraskning. Vinternoll2 känns som en sådan låt som kent inte kan misslyckas med. Det är bara att kapitulera direkt.

Andra höjdpunkter är Romeo återvände ensam, Saker man ser och i princip allt från Ingenting och framåt (låtlista finns i slutet av det här inlägget). Avslutningen med Mannen i den vita hatten (16 år senare) är sedvanligt fantastisk. Dock ger den mig inte längre känslan av total eufori. Kanske är det jag som blivit gammal. Kanske borde den efter den här turnén gå samma väg som 747 gjorde nu (dvs bort). En låt som jag verkligen känner att jag kunde varit utan är Kärleken väntar. Den är bra, rentav riktigt bra men den har spelats på samtliga 5 kentspelningar jag varit på och låtit exakt likadant varje gång. Jag förstår att den som ser många spelningar under samma turné får vänja sig vid att höra samma låtar om och om igen i exakt samma version. Men det är inte det jag gör. Jag har hittills gått på max en spelning per turnévända, t.o.m. hoppat över vissa kortare svängar helt. Så därför känns det surt att jag har fått höra Kärleken varenda gång. Tack och lov såg jag att den redan kvällen därpå bytts ut mot Kevlarsjäl. Mycket bättre, tycker jag.

En annan låt som spelats varenda gång är Dom andra, men den ger mig helt andra känslor. Under Tillbaka till samtiden-turnén så arrade de om den och gjorde den till en helt fantastisk uptempo-diskodänga. Det gjorde att jag kan tänka mig att höra den många gånger till innan jag tröttnar. Helt fantastiskt.

Slutligen vill jag särskilt uppmärksamma låten På Drift?. För mig är den utan tvekan kvällens absoluta höjdpunkt. Allt som är bra med den inspelade versionen av den blir ännu bättre live. Maffigt, magiskt, magnifikt, maniskt, monumentalt etc etc. Måtte den vara kvar på setlisten i sommar då de åker på festivalturné. Jag tänker lyssna i Borlänge på Peace and Love och hoppas verkligen att jag får höra den igen.

Så allt som allt är jag mycket nöjd. Det kunde kanske varit ännu lite bättre men det är inget som stör mig. Tack kent för ännu en fantastisk liveupplevelse.

Fullständig låtlista:

• Taxmannen
• Palace & Main
• VinterNoll2
• Töntarna
• Socker
• Hjärta
• Romeo återvänder ensam
• LSD, någon?
• Musik non stop
• Idioter
• Svarta linjer
• Saker man ser
• FF
• Ingenting
• Vy från ett luftslott
• Krossa allt
• Dom andra
• På drift?
• Kärleken väntar
• Mannen i den vita hatten (16 år senare)

Postad 02 mars 2010, klockan 13:34 som: Personligt
1 Kommentar »
Taggar: Bilder, kent, Musik

Postad , klockan 13:17 som: Twitter
Inga kommentarer »
Taggar: fresh, Twitter