Tidsplan
I somras var ju min förhoppning att alla de fyra låtarna som jag och Jonas då spelade in grunderna till skulle bli klara innan höstterminen började. Det visade sig snabbt vara väldigt överoptimistiskt, tyvärr. Nu börjar jag äntligen få lite koll på hur lång tid det faktiskt tar för mig att få något gjort, så nu kan jag presentera en ungefärlig tidsplan för när nya låtar kommer att dyka upp här, på hemsidan och i podcasten.
De senaste dagarna har Palm Springs och Stora Känslor kommit upp här på bloggen. De är båda gammal låtar som inte förnyats på något sätt innan ”release”. Nu efter dem kommer bara mer eller mindre nya eller nymixade/fixade låtar att dyka upp.
17e oktober planerar jag att lägga upp låten Ensam. Den är också en gammal låt men nu har jag remastrat den ordentligt. Den spelades in samtidigt som Palm Springs och har funnits ute på internet sedan tidigare. När den var mixad och klar runt jul 2006 var jag väldigt nöjd med den men jag började ganska snart irritera mig på hur mesigt trummorna lät på den. Tyvärr råkade jag radera multitrackfilerna till den vid en hårddiskrensning, så jag kan inte mixa om den. Därför har jag valt att med mycket möda och stort besvär försökt att fixa det ”in the mastering” istället för ”in the mix”.
Veckan därpå, 25e oktober hoppas jag att jag ska vara klar med Farväl. Den har jag skrivit om många gånger i bloggen. Ursprungligen en inspelning med Muntergökarna från 2007 som jag nu under året har mixat om och spelat in lite extra pålägg på. Den är i princip klar nu, men jag vill inte riktigt släppa den ifrån mig än. Ju mer jag jobbar med den, desto större krav ställer jag på den och på mig.
Därefter är de allra äldsta sakerna avklarade, så då minskar jag på tempot lite men försöker istället hålla ett jämt flöde av låtar. Om allt går som planerat så lägger jag ut Syster Dyster på internet cirka 22e november. Den följs sedan runt jul av Ingen framtid för oss och därefter bör Runaway (arbetsnamn) komma under i tid till första lönen 2010. Vad som kommer därefter vet inte ens jag i nuläget, men förhoppningsvis kan jag fortsätta att släppa en ny låt ungefär en gång i månaden.
Palm Springs
Palm Springs är även med mina mått mätt en väldigt gammal låt. Musiken, det grundläggande arrangemanget och sångmelodin skrev jag redan hösten/vintern 2004. Då var texten på engelska. Efter det har den genomgått diverse förändringar, både vad gäller text, texttema och instrumentering. När jag skulle spela in med Muntergökarna hösten 2006 så ville jag gärna få med den, så därför mer eller mindre tvingade jag fram en slutgiltig text, form och produktion. Trummor, bas och piano spelades in live i studion med bandet, resten krånglade jag stegvis fram hemma.
Palm Springs handlar, som så många andra av mina låtar, om förändring. Om att våga vara någon annan, även om man bara går från en stereotyp till en annan.
Sånginspelningssöndag
Idag har det varit en produktiv dag på musikfronten. Med Linn som tekniker har jag spelat in sången till Syster Dyster. I nuläget är vi lite osäkra på om allt blev bra eller inte, så det är möjligt att något görs om längre fram. Nu behöver dock öronen rensas innan sådana beslut tas. Oavsett så är jag helt övertygad om att låten verkligen kommer att nå sin fulla potential den här gången, till skillnad från den förra inspelningen av den som jag släppt på nätet (och numera tagit bort).
Det är kul när jag får användning för alla prylar som jag köper. Idag har min 414-mikrofon och mitt Reflexion Filter kommit väl till pass. Reflexion Filter är en fantastisk uppfinning som gör att inspelningar kan bli ganska bra även i en taskig hemakustik. Även Monitor Station har använts ordentligt. Den i mitt tycke mest underskattade delen av ett mixerbord är tveklöst monitorsektionen. Att enkelt kunna bussa olika mixar till olika destinationer är fantastiskt men när mixerborden har plockats i bitar och säljs separat till hemstudioentusiaster så glöms den biten lätt bort. Mitt tips är alltså att alla i såväl hemstudios som projektstudios bör skaffa en monitorsektion. De två jag känner till och har mer eller mindre erfarenhet av är ”Presonus Monitor Station” och ”Mackie Big Knob”. De har lite olika funktioner och möjligheter, så det är bara att kolla vilken som passar dig bäst.
Podcast
Efter många om och men så finns det äntligen lite musik på hemsidan. Menyn ovanför den här texten har utökats med en punkt till, Musiken. Där kan du ladda ner mina låtar allt eftersom de läggs upp här. Allra först är det gamla låtar och ommixade/ommastrade gamla låtar som dyker upp, sen är planen att det ska dyka upp nya låtar relativt regelbundet. Målet är en låtuppladdning per månad.
Som du även ser så publiceras låtarna via den här bloggen. Det innebär dels att du kan hålla dig a jour genom den samt att du kan prenumerera på musiken via bloggens podcast. Mer info om det finns på just musiksidan. Meddela gärna via kommentarer till det här inlägget om ni har några problem med att ladda ner musiken.
Stora känslor
Stora Känslor skrev jag under hösten 2006. Versmelodin och arrangemanget kom först, sen en kväll dök helt plötsligt en text upp som var en perfekt refräng. Texten gav mer eller mindre automatiskt sångmelodin och då var det bara att laborera med några ackord för den. Till skillnad från de andra låtarna jag skrev den höstan så spelades den inte in med Muntergökarna utan istället spelade och programmerade jag alltid själv, med undantag av basen som Magnus Hasselstam stod för.
Stora Känslor handlar om förändring, om att våga förändra sig själv och sitt liv. Ibland kan förändringen verka vara en dum idé som leder till det sämre, men det är genom alla förändringar som vi blir de vi är.
Töntarna
Ni kan skratta om ni vill,
håna oss vi rör oss ni står still
Det är en av de mer bevingade textraderna i kents episka låt ”747″ från skivan Isola. Alla fans (även undertecknad) skrålar högljutt med i den på alla konserter. Huruvida vi som lyssnar lever upp till det eller inte kan diskuteras. Däremot beskriver den kent som band och deras musikaliska utveckling. kent står aldrig still, de utvecklas ständigt på olika sätt.
Sent i förrgår släpptes den nya singeln ”Töntarna” i digitalform. Fysiska singlar kommer i nästa vecka och i början av november kommer den nya skivan ”Röd” att nå lyssnarna. (Vågar man hoppas på förlyssning för Spotify Premium-användare?)
Precis som väntat så har många fans längtat efter en tillbakagång till ”gamla” kent. Gitarrer och indieslammer. Och lika väntat är att kent absolut inte uppfyllt deras önskan. Låten är en electrodänga som för mig låter så bra som Depeche Mode borde göra, men inte längre gör. Den kan även beskrivas som att ta förra skivan, ”Tillbaka till samtiden”, ett steg längre. Lite hårdare, lite mer elektroniskt.
Huruvida hela skivan ”Röd” kommer att låta så eller inte är svårt att veta. kent brukar vara ganska konsekventa i soundet på en skiva, men den här gången har de sagt att skivan kommer att vara ”spretig” musikaliskt.
Vad tycker då jag om kents nya sound? Jag har i nuläget inte riktigt bestämt mig. Jag älskar att de utvecklas, alldeles oavsett åt vilket håll utvecklingen går. Risken är att det dyker upp en skiva eller två någon gång som jag inte kommer att älska, men hittills har det undvikits. Kanske för att kent alltid handlat om låtarna. Det är skitsamma om en låt framförs på distad elgitarr, synth eller mungiga så länge som det är en bra låt. ”Töntarna” är tveklöst en bra låt, om man gillar kent. Så för mig så blir den säkert en ”klassiker” (vilket töntigt ord) bara soundet har tjatats in i mitt huvud lite. Dessutom är titeln i mitt tycke alldeles lysande. (Fast mest av allt längtar jag efter en annan låt på den kommande skivan. ”Vals För Satan (Din Vän Pessimisten)”. Det är en riktigt jävla underbart bra låttitel.)
För övrigt så är det kul att min gamle vän Johan hittar tillbaka till kent i och med ”Töntarna”.
Tillägg: Jag såg just att en annan av mina gamla kompisar, Nalle, också bloggat om ”Töntarna”.
Spotify, nu även offline
Spotify meddelade just att offline-funktionen som jag gillar så mycket i iPhone-versionen nu även kommer för den ”vanliga” Spotify-klienten. Det innebär att du kan göra spellistor till offline-spellistor vilket betyder att låtarna laddas ner till din dator och du kan sen lyssna på dem vare sig du har en internetanslutning eller inte. Mycket smidigt för den som t.ex. reser med tåg eller liknande och inte vill betala för SJs trådlösa internet.
Läs mer: http://www.spotify.com/blog/archives/2009/10/01/spotify-goes-offline/
(Det händer mycket med Spotify just nu känns det som. Nya låtar läggs till varje dag, fler funktioner tillkännages osv. Riktigt kul!)
Sjukanmäld & gitarrinspelning
Det är sällan som jag är sjuk. Det är ännu mer sällan som jag inte går till jobbet på grund av sjukdom. Igår och idag är dock sådana dagar. Jag började känna mig lite krasslig i tisdags men trodde att det skulle gå över. Onsdag morgon var lite sämre men jag trodde ändå att det skulle gå att härda ut. Strax före lunch på onsdag började muskel- och ledvärken komma som signalerar att det är dags för mig att gå hem innan jag får samma rörelseförmåga som en 85-åring med bruten lårbenshals.
Jag gick alltså hem och försökte vila så mycket som möjligt under eftermiddagen och kvällen. Det enda ”vettiga” jag gjorde var att spela in lite gitarr. För ovanlighetens skulle plockade jag fram Stratocastern och kopplade in ett delay. Resultatet blev instant The Edge, så som det oftast lät förr när jag spelade. Med det ljudet spelade jag in några riktigt kul licks till låten ”Ingen framtid för oss”. Det känns som att den kommer att bli hur bra som helst när jag väl blir färdig med den. I ett anfall av hybris försökte jag mig även på ett slidegitarrparti. Det kändes okej i går, men jag är rädd för att det känns sämre när jag kollar upp det senare idag. Om inte annat så kan det användas som testmaterial för nya Melodyne.
Jag är alltså hemma idag också. Sitter i soffan och mår allmänt kasst. I vanliga fall när jag är sjuk så brukar jag vara helt förstörd och känna väldigt tydligt vad felet är. Nu är det bara som sagt en allmänt kass känsla blandat med huvudvärk, ”konstig” hals och seghet i tankarna. Det känns som att jag inte är så jättesjuk och borde orka göra en del saker, men så fort jag försöker mig på något så rinner alla krafter bara iväg. Irriterande så det räcker. Det enda jag hatar mer än att vara sjuk är att vara sjuk men känna mig frisk så länge som jag inte gör någonting påfrestande. Det får mig att känna mig lat.